Mar. 19, 2013
Klockan är kvart över elva.Imorgon ska jag upp till skolan, förhoppningsvis.Och det innebär givetvis att jag måste sova.Istället ligger jag med ångest över en massa saker, och lite sådana saker som vanliga människor skulle klassa som galet.Och jag skulle så galet gärna vilja prata med någon i just detta ögonblick. Ett sms bara.Eller något. Det hade varit oerhört skönt, för då hade jag inte varit helt själv med detta. Men nu är jag det. För vad säger man till en sån människa,utan att skrämma den? Det går inte att säga sanningen då.Då måste man bära på det där tunga, själv. Man kan inte bara anta att folk skall behöva lyssna.
Kommentarer
Trackback
