Jag fick panikångest idag. Helt fucking oväntat. Jag var inte beredd på det själv,det bara blev så. Speciellt när läraren ber klassen att dela in en i par,och jag blir ensam kvar. Nu efteråt känns det som något litet,men just då var det som om världen rasade samman och jag var tillbaka på ruta ett, tillbaka på högstadiet.

Precis efteråt kändes det som om jag misslyckades totalt,jag har mått bra i flera månader och så blev det så här. Men nu när jag tänker efter så ramlade jag inte lika hårt som förut. Hålet jag ramlade i var inte lika djup.
Och det var faktiskt värt att klättra,även om jag ramlade nu en gång till som jag gjort så många gånger förut.
Jag tänker fortsätta klättra.

~

When I found myself in times of trouble and there was no one therefor me.
I felt like giving in but that just wasn´t me.
So I put on these boots and get back an track again.
I fought hard to make it back and I´ll fight until the bitter end

~

Dagens låt: Discipline - These boots
Humör just nu: melankolisk tror jag. Lite. Eller bara lite slagen

~

Pussar&Kramar