Usch,nu har jag inte uppdaterat på ett bra tag.
Och det har ju hänt så oerhört mycket.

Jag har varit i Vitryssland, killen som jag var ihop med dumpade mig och nu har jag hittat en annan.
Och den där rädslan för att bli övergiven finns alltid kvar, även om den inte är lika stark nu.
För nu känner jag verkligen att personen jag delar hjärta med förstår mig, och jag förstår honom.
Det känns så starkt.


Jag har inte målat på hur länge som helst, jag vill återuppta det, för målningen och att skissa är ju verkligen mitt liv.
Jag vill börja bygga upp det som varit trasigt i flera år, jag vill så mycket just nu.
Jag vill ringa psyk också, har väntat i mer än 4 månader nu,det skulle endast ta 3 månader eller mindre.


Manin har satt igång, lyckan sprudlar och ideér kommer upp.
Men samtidigt har jag ju en känsla av att det jag vill göra nu kommer jag inte ha ork med sen, för någon gång senare kommer manin och all lust till att göra saker försvinna.
Då blir det pannkaka.
Och när det blir pannkaka behöver jag ha stöd. Och med stöd menar jag psyk-hjälp. Därför måste jag förbereda.


Jaja.
Imorgon har vi egentligen ingen bild-lektion på 3 timmar, men jag känner mig överambitiös och tänker åka dit iallafall för att göra klart lite grejer och måla om det blir tid över.
Sen åker jag till min tötnos, min kaospojke, efter skolan.

Over and out