"Vem behöver nån som behöver nån?" Jag är en behövande människa. En väldigt behövande människa. Ingen behöver mig, men jag behöver alla, alla jag kan komma åt. (Speciellt dig. Jag behöver dig, älskar dig. Därför blir jag för klängig, för på. Men måste du göra av med mig för det? Är det alltid svaret på allt? Är inte det en flykt? Kan man inte försöka reda ut allt, rida ut stormen, istället? Jag har aldrig varit tillsammans med en människa som tänkt "JA, du har brister. JA du är jobbig som fan. Men det kan vi ordna, För jag älskar dig mer än vad jag hatar dina brister. Vi måste prata om allt, inte gömma oss". Jag hoppas du är sån. Att du vill ordna upp saker, inte bara rymma.Jag hoppa du inte bara ser mina brister) Imorgon. Imorgon. Vad händer imorgon? Jag vet inte. Just därför är det så jävla läskigt. (tänk om jag gör fel? Igen? Då dör jag. Då dör jag imorgon. Psykiskt och fysiskt)