Ångestattacker,självhat.

När slutar det? Aldrig

Jag kommer aldrig kunna vara nöjd med mig själv förrän jag är bäst på allt.

Om jag känner för att måla och blir stolt över något jag gjort för att sedan se att någon annan gjort någonting mycket bättre så vill jag helt enkelt inte måla längre eftersom jag känner mig värdelös.

Så är det med allt.

Jag är aldrig nöjd med mitt utseende och tycker att alla jävla människor är så oerhört vackra. Förutom jag.

Aldrig nöjd, aldrig tillfredsställd.

(eller jo. ibland. de där lyckorusen av eufori jag får ibland kan jag känna att jag är snygg och är bra. Svävar på moln. Jag är bäst då helt enkelt. Men annars är jag inte det.)

Jag kan räkna upp tusen saker som jag är dålig på, men inte ett enda jag är bra på. Eller jo, jag är bra på att hitta fel.

Tusentals fel.

Mina ögonbryn, min näsa, mina bröst (jag har fått höra tusentals gånger av killar att dem är för små. tack. tackar ödmjukast.), min längd, mina ögon när jag inte har smink, mitt sminkande som jag failar med hel tiden, att jag gnäller, att jag vill vara bra på att måla/skriva/vara allmänt kreativ -  fastän jag inte är det, hela mitt jävla utseende, min oförmåga till att leva.

Jag är ett fel. Radera, delete. borta.

Ångestattacker,självhat.

När slutar det? Aldrig

Jag kommer aldrig kunna vara nöjd med mig själv förrän jag är bäst på allt.

Om jag känner för att måla och blir stolt över något jag gjort för att sedan se att någon annan gjort någonting mycket bättre så vill jag helt enkelt inte måla längre eftersom jag känner mig värdelös.

Så är det med allt.

Jag är aldrig nöjd med mitt utseende och tycker att alla jävla människor är så oerhört vackra. Förutom jag.

Aldrig nöjd, aldrig tillfredsställd.

Jag kan räkna upp tusen saker som jag är dålig på, men inte ett enda jag är bra på. Eller jo, jag är bra på att hitta fel.

Tusentals fel.

*Mina ögonbryn, min näsa(den är småkrokig i vissa vinklar), mina bröst (jag har fått höra tusentals gånger av killar att dem är för små. tack. tackar ödmjukast.), min längd som folk aldrig verkar sluta kommentera, mina ögon när jag inte har smink, mitt sminkande som jag failar med hel tiden, att jag gnäller, att jag vill vara bra på att måla/skriva/vara allmänt kreativ -  fastän jag inte är det, hela mitt jävla utseende, min oförmåga till att leva.

Jag är ett fel. Radera, delete. borta.

(vart kommer det ifrån då? är det mobbingen? är det våldtäkterna? är det allt utnyttjande? utstöttheten? är det allt det? jag bad ju inte om det. jag bad aldrig om att få må såhär. jag bad inte om nånting. jag vill göra någonting åt det,såklart, men jag har ingen ork längre. hur vet man när man gör rätt? hur vet man att man är på rätt väg?)