En gång för länge, länge sedan...
Gick igenom lådor idag.
Hittade bl.a. min gamla dagbok från högstadiet (eller,ja,sjuan).
Det känns som om det var ett helt annat liv.
Typ 5 år sen. Jeflar vad tiden går.
Trodde aldrig jag skulle få komma därifrån.
Det var draktorget, skabb-bänken (som jag antar var döpt så efter mig o mina kompisar,eftersom vi brukade sitta där), det var rök-rutan.
SO med Hardy, coolaste och roligaste läraren ever som varit punkare.
Tyska med "Boba" som varit porrmodell en gång i tiden, vilket varenda elev visste.
NO med Beeeertiiil Sjöööööblooom (gnällbälts-dialekt) som hade samma skjorta på sig varje dag.
Hemkunskap med "Svidba", även kallad Svidis. Världens största surtant, men som jag senare kom att gilla. Hård men rättvis.
Givetvis skall vi inte glömma alla de andra eleverna som hatade oss in i benmärgen. Vad hade vi gjort? Ingenting. Men ingen tyckte om oss, och ingen vågade lära känna oss eller prata med oss, för ja, vi kanske smittade eller nåt?
Men vi tyckte inte om alla andra heller.
Tydligen gick vi inte på så många lektioner heller,lol. Vi sniffade, skärde oss, tjuv-rökte, osvosv. och självklart spydde galla över hela skolan.
Vi fick ta emot slag,ord, och även saker som folk ibland kastade på oss.
Dag ut och dag in fick vi veta hur värdelösa, fula och äckliga vi var.
Jag trodde allvarligt aldrig att jag skulle överleva högstadiet.
IDAG spyr jag även galla över Högby- Bögbyskolan.
Jag vet att vissa som varit mobbade förut kanske tycker synd om dem som mobbade eller ja, något sånt tjafs. Men det gör inte jag, och det har jag aldrig gjort, kommer aldrig göra. Det enda jag vet är att det aldrig kommer hända igen. Jag försöker bara bearbeta det som dem präntade in i min skalle.
Jag är inte äcklig eller värdelös, eller ful (ja,ibland tycker jag ju det, eller rätt så ofta egentligen, men iaf).
Det är ni som är det.
Ni var värdelösa människor.
Gick igenom lådor idag.
Hittade bl.a. min gamla dagbok från högstadiet (eller,ja,sjuan).
Det känns som om det var ett helt annat liv.
Och,de var det ju. Jag råkade gräva upp en massa grejer nu som jag hade förträngt. Men det är alltid lika bra att gå igenom allting, för att sedan låta det blekna, istället för att gräva ned och låta det ploppa upp senare.
Typ 5 år sen nu. Jeflar vad tiden går.
Trodde aldrig jag skulle få komma därifrån.
*vips*, var jag där igen.
Det var draktorget, skabb-bänken (som jag antar var döpt så efter mig o mina kompisar,eftersom vi brukade sitta där), det var rök-rutan.
SO med Hardy, coolaste och roligaste läraren ever som varit punkare.
Tyska med "Boba" som varit porrmodell en gång i tiden, vilket varenda elev visste.
NO med Beeeertiiil Sjöööööblooom (gnällbälts-dialekt) som hade samma skjorta på sig varje dag.
Hemkunskap med "Svidba", även kallad Svidis. Världens största surtant, men som jag senare kom att gilla. Hård men rättvis.
Givetvis skall vi inte glömma alla de andra eleverna som hatade oss in i benmärgen. Vad hade vi gjort? Ingenting. Men ingen tyckte om oss, och ingen vågade lära känna oss eller prata med oss, för ja, vi kanske smittade eller nåt?
Men vi hatade alla andra också.
Tydligen gick vi inte på så många lektioner heller,lol. Vi sniffade, skärde oss, tjuv-rökte, osvosv. och självklart spydde galla över hela skolan. Planerade sattyg, som aldrig kom att hända.
Vi fick ta emot slag,ord, och även saker som folk ibland kastade på oss.
Dag ut och dag in fick vi veta hur värdelösa, fula och äckliga vi var.
Jag trodde allvarligt talat aldrig att jag skulle överleva högstadiet.
IDAG spyr jag även galla över Högby- Bögbyskolan.
Jag vet att vissa som varit mobbade förut kanske tycker synd om dem som mobbade eller ja, något sånt tjafs. Känner medlidande, osvosv.
Men det gör inte jag, och det har jag aldrig gjort, kommer aldrig göra. Det enda jag vet är att det aldrig kommer hända igen. Jag försöker bara bearbeta det som dem präntade in i min skalle.
Idag vet jag, efter att jag fått gå på både BUP och vuxenpsyk (vilket jag gör än idag, har en underbar kontakt på vuxenpsyk), att den diagnos jag bl.a. har, generaliserad socialfobi med ångestsyndrom ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Social_fobi ), till mestadels beror på mobbingen. Tack. Tack tack. Tackar ödmjukast.
Självklart inte helt pga mobbingen, men givetvis mestadels. Och det är ju inte så jävla svårt att förstå sig på varför.
Jag är varken äcklig eller värdelös, eller ful (ja,ibland tycker jag ju det, eller rätt så ofta egentligen, men iaf. I'm working on it).
Det är ni som är det.
Ni var värdelösa människor.
Jag hoppas bara ni vet om att ni var det.
För nu när jag vet om det, så kan jag äntligen gå vidare
Kommentarer
Postat av: Saga
Min SO lärare hade också varit punkare ;D
Postat av: ja vem kan jag vara då ;D
Jag brukar inte kommentera bloggar.
Men Trassel, nu ville jag bara säga en sak som jag alltid tyckt dom här tre åren jag kännt dig.
Du är underbar. Du är rolig, söt, snäll och awsome på alla sorters vis som troligen existerar. Jag är tacksam över att ha lärt känna dig och hoppas att vi aldrig nånsin förlorar kontakten.
/En av dina (förmodligen ganska många) tjejkompisar :) <3 kram
Postat av: Trassel
Saga: haha,vad coolt :D
Jagvetvemduär: ;) tack,det värmer verkligen <3. Och,jag har inte så många tjej-kompisar,så det är lugnt,haha :P
Postat av: Ann-louise Strandlund
Jag håller med dig om mobbarna. Har varit mobbad jag med.
Trackback