Så äckligt frestande 24/7.

Ibland hittar jag gamla rakblad jag inte använt på jättelänge, gömda, som jag glömt bort och som överraskar mig.

Jag blir alltid så stel, vet inte jag vad jag skall göra.

Men numera har jag börjat kasta ut dom utan att tänka.

"Glöm allt. Försvinn en sekund, du behöver det. Låt oss hjälpa dig genom detta. Om bara för en sekund."

Vad är det som gör att jag inte fortsätter? Att jag bara skiter i allt och ger upp? Ger efter för det jag egentligen vill?

Framförallt min älskling. Jag vet hur förkrossad han skulle bli. Han blev det förut, när jag gav efter. Det var bara två sår jag gjorde, men hans ögon gick inte att beskriva när jag berättade.

Men också för att jag hatar ärren. Ja,de är en del av mig, jag vill inte heller ta bort dem just pga det. Men jag vill inte ha fler. Jag hatar också de veckorna efter man har gjort det och man måste ständigt gömma de färska såren.

Speciellt på sommaren. Det är inte lätt att gå långärmat då.

Det har varit en sån stor del av mitt liv, så centralt, ett beroende.

Det tar inte bara några månader att bli av med det.

(dock är det inte lika centralt som det var förut. Förut kunde jag göra det flera gånger i veckan. Nu på senaste tiden har jag bara fått återfall då och då, sist höll jag ut i 6 månader. Jag var glad att jag hade lyckats så bra.)

Ge mig fucking kraft att fortsätta.

För jag vill det.