5 years has past
Idag.
Just idag.
Är det 5 år sen det hände.
Egentligen var ju den 29:e, då var det skottår, men, aja.
Strax efter 12:11 hände det. Så den jobbiga biten är förbi.
Nu skall jag bara försöka överleva dagen.
Och det är jobbigt, väldigt jobbigt.
Allting påminner om den dagen.
Snön som smälter, gräset som kommer fram, solen som lyser och värmer.
(Men sen blev det ju kallt. Solen gick i moln och jag frös, frös som satan).
Och det är svårt, väldigt svårt, att gå igenom just den här dagen utan att tänka på det.
Våren har alltid varit väldigt svårt för mig pga detta. Efter den här dagen så blir det bättre, men innan dess väntar jag och väntar på att jag skall få gå igenom detta så att jag slipper tänka på det sen.
Lukterna. Skogen. Snön. Allt påminner om den dagen. Och allt spelas upp för mig igen. Flashbacks.
Min psykolog sa att det var viktigt att jag inte blev ensam idag, men nu är jag ju det. Och jag tänker bara på det. Detdetdetdet. Bara jag och minnet, som egentligen inte känns som ett minne, ibland känns det som att det händer nu.
Och jag har svårt för känslorna, för det hade jag ju den dagen också. Jag kunde inte gråta, inte skrika, inte bli arg eller någonting efteråt, för jag kunde inte känna någonting.
Jag kände mig bara ihålig.
Ett tomt skal, som han gröpt ur.
Jag funderar på att gå upp till affären (om jag orkar. och vågar. Jag vill egentligen inte ut och se all jävla smält snö), köpa något gott och sen lägga mig i min säng med min leopardfilt och glo på film.
Behandla mig själv som om jag var sjuk.
För det är precis så jag känner mig idag.
Sjuk.
Give me my body back; I am killing my flesh without it
Just idag.
Är det 5 år sen det hände.
Egentligen var ju den 29:e, då var det skottår, men, aja.
Strax efter 12:11 hände det. Så den jobbiga biten är förbi.
Nu skall jag bara försöka överleva dagen.
Och det är jobbigt, väldigt jobbigt.
Allting påminner om den dagen.
Snön som smälter, gräset som kommer fram, solen som lyser och värmer.
(Men sen blev det ju kallt. Solen gick i moln och jag frös, frös som satan).
Och det är svårt, väldigt svårt, att gå igenom just den här dagen utan att tänka på det.
Våren har alltid varit väldigt svårt för mig pga detta. Efter den här dagen så blir det bättre, men innan dess väntar jag och väntar på att jag skall få gå igenom detta så att jag slipper tänka på det sen.
Lukterna. Skogen. Snön. Allt påminner om den dagen. Och allt spelas upp för mig igen. Flashbacks.
Min psykolog sa att det var viktigt att jag inte blev ensam idag, men nu är jag ju det. Och jag tänker bara på det. Detdetdetdet. Bara jag och minnet, som egentligen inte känns som ett minne, ibland känns det som att det händer nu.
Och jag har svårt för känslorna, för det hade jag ju den dagen också. Jag kunde inte gråta, inte skrika, inte bli arg eller någonting efteråt, för jag kunde inte känna någonting.
Jag kände mig bara ihålig.
Ett tomt skal, som han gröpt ur.
Jag funderar på att gå upp till affären (om jag orkar. och vågar. Jag vill egentligen inte ut och se all jävla smält snö), köpa något gott och sen lägga mig i min säng med min leopardfilt och glo på film.
Behandla mig själv som om jag var sjuk.
För det är precis så jag känner mig idag.
Sjuk.
Give me my body back; I am killing my flesh without it
Plath
I shut my eyes and all the world drops dead;
I lift my lids and all is born again.
(I think I made you up inside my head.)
The stars go waltzing out in blue and red,
And arbitrary blackness gallops in:
I shut my eyes and all the world drops dead.
I dreamed that you bewitched me into bed
And sung me moon-struck, kissed me quite insane.
(I think I made you up inside my head.)
God topples from the sky, hell's fires fade:
Exit seraphim and Satan's men:
I shut my eyes and all the world drops dead.
I fancied you'd return the way you said,
But I grow old and I forget your name.
(I think I made you up inside my head.)
I should have loved a thunderbird instead;
At least when spring comes they roar back again.
I shut my eyes and all the world drops dead.
(I think I made you up inside my head.)
I lift my lids and all is born again.
(I think I made you up inside my head.)
The stars go waltzing out in blue and red,
And arbitrary blackness gallops in:
I shut my eyes and all the world drops dead.
I dreamed that you bewitched me into bed
And sung me moon-struck, kissed me quite insane.
(I think I made you up inside my head.)
God topples from the sky, hell's fires fade:
Exit seraphim and Satan's men:
I shut my eyes and all the world drops dead.
I fancied you'd return the way you said,
But I grow old and I forget your name.
(I think I made you up inside my head.)
I should have loved a thunderbird instead;
At least when spring comes they roar back again.
I shut my eyes and all the world drops dead.
(I think I made you up inside my head.)
That means I am drowning
"- What is depression like? he whispered.
-It's like drowning, except you can see everyone around you breathing."
-It's like drowning, except you can see everyone around you breathing."
PTSD
"Även om människan besitter en fantastisk förmåga till återhämtning, kan ibland intryck från en livshotande händelse präglas starkt men fragmenterat, så att minnen, tankar och rädslor inte släpper sitt grepp trots att månader eller år har förflutit. När man har svårt att få sitt liv att åter fungera efter en svår händelse på grund av påträngande minnen, mardrömmar och rädsla, kan man ha drabbats av posttraumatiskt stressyndrom."
Tydligen tror min psykolog att jag har PTSD då hon sagt att det vi pratat om påminner till 95% om det.
Därför skall jag genomgå en utredning av frågor etc. för att se om jag har den diagnosen. Och, i såfall, fortsätta med min KBT-terapi, fast i en liten annan riktning.
Det känns lite omvälvande, men skönt, då det svarar en hel del på mina frågor om mig själv och varför jag beter mig på ett visst sätt.
Men det får mig också att påminna mig själv om den där händelsen som jag inte vill tänka på.
