Idag.
Just idag.
Är det 5 år sen det hände.
Egentligen var ju den 29:e, då var det skottår, men, aja.

Strax efter 12:11 hände det. Så den jobbiga biten är förbi.
Nu skall jag bara försöka överleva dagen.
Och det är jobbigt, väldigt jobbigt.
Allting påminner om den dagen.
Snön som smälter, gräset som kommer fram, solen som lyser och värmer.

(Men sen blev det ju kallt. Solen gick i moln och jag frös, frös som satan).

Och det är svårt, väldigt svårt, att gå igenom just den här dagen utan att tänka på det.
Våren har alltid varit väldigt svårt för mig pga detta. Efter den här dagen så blir det bättre, men innan dess väntar jag och väntar på att jag skall få gå igenom detta så att jag slipper tänka på det sen.

Lukterna. Skogen. Snön. Allt påminner om den dagen. Och allt spelas upp för mig igen. Flashbacks.

Min psykolog sa att det var viktigt att jag inte blev ensam idag, men nu är jag ju det. Och jag tänker bara på det. Detdetdetdet. Bara jag och minnet, som egentligen inte känns som ett minne, ibland känns det som att det händer nu.
Och jag har svårt för känslorna, för det hade jag ju den dagen också. Jag kunde inte gråta, inte skrika, inte bli arg eller någonting efteråt, för jag kunde inte känna någonting.
Jag kände mig bara ihålig.
Ett tomt skal, som han gröpt ur.

Jag funderar på att gå upp till affären (om jag orkar. och vågar. Jag vill egentligen inte ut och se all jävla smält snö), köpa något gott och sen lägga mig i min säng med min leopardfilt och glo på film.
Behandla mig själv som om jag var sjuk.
För det är precis så jag känner mig idag.
Sjuk.


Give me my body back; I am killing my flesh without it