-

She's lost control again

Jag fyllde 20 igår.
Och jag borde vara glad, kanske, eller nåt, men det är jag inte.

Just nu sitter jag med en hel flaska vin alldeles för mig själv.
Och det enda jag vill är att skära mig.
Vilket är ett ganska starkt tecken på att jag inte borde dricka alkohol själv.

Varför skall allt vara så jävla svårt?
Alla jävla val?

Antingen så är jag impulsiv eller så är jag stabil.
Det är bara att välja.
Men jag kan inte.

Min psykolog pratade om att efter påsklovet så borde vi avrunda.
Men jag vill inte.

Ja,min PTSD kan jag relativt klara av, i vissa fall (jag kan fortfarande få ångest över det, men det är ingenting att gnälla över. Jag vill inte dö pga det)

Jag, jag har ångestsyndrom som jag relativt klarar av. Det är ingenting jag vill dö av.

Ja,jag har socialfobi som jag relativt klarar av.

Ja,jag är relativt frisk.
Man borde klassa mig som frisk.
Men det skrämde mig, skrämde mig som fan.
För nu, efter alla jävla år av kämpande, så vill jag inte bli frisk.
Det skrämmer mig.

Sjukheten, alla tankar, allt det, är det enda jag varit van med.

Hur beter man sig som en frisk människa, som inte tänker på att ta livet av sig varje dag?
Hur beter man sig som en människa som inte tänker på att skada sig varje dag?
Och jag vet inte.
Jag vet inte hur man gör i eran jävla värld.
Det skrämmer mig.

Vem är jag utan alla dessa tankar?

2013-03-26 @ 00:09:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 19, 2013

Klockan är kvart över elva.
Imorgon ska jag upp till skolan, förhoppningsvis.
Och det innebär givetvis att jag måste sova.
Istället ligger jag med ångest över en massa saker, och lite sådana saker som vanliga människor skulle klassa som galet.

Och jag skulle så galet gärna vilja prata med någon i just detta ögonblick. Ett sms bara.
Eller något.
Det hade varit oerhört skönt, för då hade jag inte varit helt själv med detta. Men nu är jag det.
För vad säger man till en sån människa,utan att skrämma den?
Det går inte att säga sanningen då.
Då måste man bära på det där tunga, själv.
Man kan inte bara anta att folk skall behöva lyssna.

2013-03-19 @ 23:24:29 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 19, 2013

2013-03-19 @ 15:21:33 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 19, 2013

Allt är jobbigt just nu.
Allt.

Att gå till affären är jobbigt.
(alla människor)
Att gå ut med hunden är jobbigt.
Att duscha är jobbigt.
(min kropp är jobbig att se vad på)

Jag har isolerat mig lite.
Har varit hemma två dagar i rad nu.
Mamma är i Stockholm över dagen, det är lite skönt, då får jag vara själv, men det är läskigt, för då finns det ju liksom inga gränser vad jag kan göra, och jag vill inte gå över de gränserna.
Jag har legat i sängen nästan hela dagen och kollat på serier.
Jag orkar liksom inte något annat.
Men imorgon får jag min medicin för då får jag låna pengar av mamma, jag hoppas att detta bara beror på medicinen.
Att all ångest, alla självmordstankar och tankar på att skada mig bara beror på att jag inte tagit medicinen.
Jag har ingen ork att ringa jouren heller, för då vill de antagligen att jag ska åka in till Visby för möte, och jag klarar liksom inte av att sätta mig på bussen för det är ju liksom folk på bussen och jag klarar inte av folk.

Nej,jag stannar hemma och härdar ut detta så länge och försöker att inte göra något dumt.

2013-03-19 @ 15:01:26 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utan medicin - dag 1

Fick en liten ångestattack idag,annars har det gått bra.
Relativt bra, för att vara mig, i alla fall.

2013-03-17 @ 23:03:23 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 16, 2013

Har tagit min sista medicin idag.
Jag kan inte köpa förrän jag får pengar den 25e.
Nästa vecka kommer bli kaos.
Men jag måste ändå försöka härda ut.

Venlafaxin har hjälpt mig jättemycket, både med min ångest och humörsvängningar.
Förut när jag glömt medicinen har allt bara fallit samman, och det har de i min närhet märkt också.
Jag vet hur jag är utan medicinen, och det är ingen vacker syn.

Jag är väldigt rädd att jag ska bli galen igen. Att jag ska höra röster och bli självdestruktiv.
Eller försöka ta livet av mig.
Eller bli inlagd.
Jag vill inte det, inte igen. Nog för att hade sällskap av min PK Star, men det var frustrerande att vara inlåst och veta att man inte har någon frihet alls.
Jag vill inte dit igen.
(fast det var ju tryggt. man behövde inte tänka på världen utanför. allt där inne var så okomplicerat.)

2013-03-16 @ 10:17:07 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Man får lov att må bra

Idag är jag glad,haha.
Sitter på bussen nu på väg till skolan, solen skiner, lyssnar på ska, det är fredag och allt är bara allmänt bra.

Sånt gillar vi!

2013-03-15 @ 09:04:04 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 13, 2013

ångestattack, igen.
Men jag har börjat lära känna mig mer nu iochmed terapin, så nu vet jag vad jag ska göra.
Det är givetvis fortfarande jobbigt dock.
Nu vet jag också lite vad det kan bero på, min psykolog pratade förra gången om "triggers", när det är någonting som sätter igång mina ångestattacker (som då beror på min ptsd) och det vet jag att det var nu.
Och det är ju alltid skönt, att veta vad det är och varför.
Det beror inte på något just nu, utan pga saker som hänt förut som liksom sitter i hjärnan fortfarande.
Och det är väldigt viktigt att veta för mig, att jag reagerar pga tidigare händelser, det har inget med nuläget att göra.

Det gör det dock lite lättare, men det är fortfarande jobbigt.

Min psykolog sa att det antagligen aldrig kommer försvinna då det sitter i minnet, men jag kan bli bättre på att hantera det.
Och det vill jag.

2013-03-13 @ 22:01:32 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

ett läkarbesök

Var ju hos min läkare på psyk idag.
Det gick väl sådär.

först pratade vi om att höja min dos med venlafaxin, men efter att ha pratat med sin kollega tyckte hon att vi skulle avvakta ett tag.

och eftersom jag inte längre kan ta min behovsmedicin, lergigan, så tyckte hon att atarax var ett bättre alternativ.
vilket jag var emot då atarax inte har någon effekt på mig, men då skrev hon ut det ändå.

Är lite lack för tillfället då det känns som att dem inte lyssnar på mig, men jag har en tid igen om 4 veckor, och då ska vi ta upp igen om att höja dosen, så förhoppningsvis blir det så.

och ingen jävla atarax.

2013-03-13 @ 16:35:10 Permalink Kommentarer (1) Trackbacks ()

Utkast: Mar. 12, 2013

Ska det verkligen vara så här, hela tiden?
Från upp till ned, från ned till upp.
Sen ned igen.

Jag orkar inte med det.
Orkar inte med världen.
Vill bara gömma mig under min leopardfilt och glömma bort att jag finns.
Försvinna ut i rymden för att plockas isär till små bitar, för att sedan upphöra existera.
Det tycker jag låter väldigt bra.

"Jag vill inte dö - jag vill bara inte leva" ; precis så.
Om jag verkligen hade velat dö, på riktigt, hade jag gjort det för längesen. Men problemet i sig ligger i att jag inte kan bestämma mig.
Det är ju inte så jävla lätt.
Alla val.
Alla jävla val.
Alla jävla minnen, som påkar på en i ryggen hela jävla tiden.
Alla beslut.
Alla människor.
Jag vill aldrig trassla till det för mig.
Aldrig velat.
Ändå gör jag det, nästan hela tiden. Jag trodde det hade försvunnit, men icke!
Jag vill inte vara Trassel, jag vill vara Jessica.

Vart tog hon vägen?
När försvann hon, och varför?

Jag vill inte åka tillbaka till det jag var förut. Jag överlever inte det igen.
Synen jag hade på mig själv.
(fast den har ju inte försvunnit, eller hur? din kropp är fortfarande lika äcklig som du tyckte den dagen. Och dagarna efter det.)

Men har det inte blivit lite bättre då?
Lite?
De har det ju kanske. Lite.
Men de är det som gör så ont, när jag har arbetat så jävla mycket, och kommit så högt upp, så gör det fan mer ont att ramla än det vore om jag hade varit längre ned.

2013-03-12 @ 20:57:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Boye.

Mamma har en bok med Karin Boyes samlingar hemma som hon fick på sin födelsedag av sin pappa när hon var runt 17-19.

Jag har lånat den ett tag nu och läser nästan varje kväll.

Älskar Boye.

När jag inte finner orden så gör hon det åt mig.

2013-03-12 @ 20:43:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Plath -

Dying Is an art, like everything else.
I do it exceptionally well.
I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I've a call.

2013-03-10 @ 21:34:00 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 10, 2013

söndagar.
jag hatar söndagar.
"dem ger mig inte ett skit"

hade en kraftig ångestattack nyss, har inte haft en sådan stark på flera månader tror jag.
hittills har de bara varit små och hanterbara.
Sedan sprack det.
Som en bubbla.
jag gråter nästan av allt nu.
så jävla känslig, jag hatar det.
jag vill inte vara känslig, jag vill vara hård som sten igen.
då kom ingen genom min yta.
och det var ju bäst så.
jag blev inte lika sårad och ledsen, jag stötte bort sånt.
ingen kom genom min hud.
och det var så jävla skönt

2013-03-10 @ 21:00:22 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 08, 2013

fredag.
sitter på psyk nu och väntar.
på onsdag har jag tid hos min läkare och då måste jag ta upp om min medicin, för det funkar inte längre.
den var bra i början,ett tag, men nu har det börjat bli sämre igen

2013-03-08 @ 12:55:51 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Plath

I am now flooded with despair, almost hysteria, as if I were smothering. As if a great muscular owl were sitting on my chest, its talons clenching and constricting my heart.

2013-03-06 @ 22:02:36 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Mar. 05, 2013

jag stannade hemma idag.
egentligen ville jag inte, för jag älskar skolan nu, men jag orkade bara inte.
det är så mycket i mitt huvud just nu, jag hinner inte med i tänkandet.

allt.
allt det här.
allt lidande.
har det något slut?

2013-03-05 @ 18:26:02 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

So tell me dr, what's your diagnonsense?

Så, jag var hos min psykolog i fredags.
Hon hade räknat ihop mina svar och gått igenom osv vilket ledde till att hon nu diagnostiserat mig med posttraumatisk stress-syndrom.
Och ja, det är väl inget märkvärdigt med det, då vi skall fortsätta med KBTn.
Men nu har jag ju då 3 diagnoser: ångestsyndrom, socialfobi och PTSD. Yay?
Jag brukar säga till min PK-Star att psyk känns ibland som ett jävla smörgåsbord; det är bara att plocka bland diagnoser.

2013-03-02 @ 17:14:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()