May. 02, 2013

jag vet inte ens om det är någon som läser denna blogg längre.
Men jag kunde inte bry mig mindre.

Jag har glömt att ta ut min medicin, så självklart blir jag alldeles ångestfylld och annat trevligt.
Lyssnar på Jack Off Jill, glor på Mental och funderar på vem jag egentligen är och vad jag håller på med. Sånt där existensiellt skit.
(vad gjorde jag för fel som gör att den människan ignorerar mig? Eller är det bara så att jag skrämt bort ännu en?)

imorgon ska jag på begravning för min farmor. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att hon är borta. Det kommer nog ta tid innan jag gör det.
Hur hemskt det än låter, så är det "skönt" att kunna vara ledsen över något som man faktiskt vet vad det är, något konkret och normalt. Det är normalt över att vara ledsen över en familje-medlems bortgång, och just därför behöver inte jag oroa mig för varför jag egentligen mår dåligt.
Min ångest kan annars vara väldigt abstrakt på så sätt.



Idag, när jag var ute med hunden gick en av de killarna som mobbade mig på högstadiet förbi. Han tittade mig i ögonen, och fortsatte gå. Jag fick en ångestattack efteråt och funderade på om det alltid kommer vara så här, och om de vet hur mycket de har förstört. Vissa av de jobbar på Ica, därför kan det vara jobbigt att bara köpa cigaretter om de sitter i kassan.
Jag är helt medveten om att det var längesen, att det inte händer längre. Och det är precis det jag försöker intala mig när något sånt här händer, jag kan lindra det. Men min psykolog sa att det antagligen aldrig kommer försvinna (precis som Det Där Andra jag pratat om)

Men jag försöker hantera det så gott det går.

RSS 2.0