Poetry Slam och diverse saker
Nu kommer detta inläg bli lika kaotiskt och vimsigt som de flesta innan,men det är bara för att jag inte har uppdaterat på ett bra tag.
Vilket fall: Förra veckan fick vi i uppgift att skriva en dikt på svenska-lektionen,vilket jag gjorde.
Moment 1: Läsa upp dikten för klassen,sen skulle klassen rösta på de 3 (ett x antal skulle gå vidare) de ansåg vara bäst. Jag gick vidare med högsta poäng :3 lite stolt var man,fastän jag var inställd på att inte tro att jag skulle gå vidare, så att jag inte blev överdrivet besviken (må låta konstigt,men det är så jag hanterade det)
Moment 2: Läsa upp dikten för andra klasser i hörsalen där en jury skulle bestämma ett x antal som skulle gå vidare.
Läskigt och jag hoppades än en gång inte på någonting så jag inte blev besviken. Men gick vidare ändå :3
Moment 3: Läsa upp dikten i foajén för hela skolan. Sjukt pirrigt,läskigt,nervöst osv.
Men jag gjorde det :) Jag vann visserligen inte tävlingen,men jag vann lite mer självförtroende än vad jag hade innan.
Därför publicerar jag dikten här och nu.
Gränsland
I min värld är allting uppdelat.
Svart eller vitt, kärlek eller hat
Det finns inga gråzoner här
Antingen det yttersta vita eller det yttersta svarta, men aldrig samtidigt
Jag är en zebra som galopperar genom det ni kallar livet, utan att stanna upp.
Men jag vill inte vara randig och svart eller vit, jag vill vara grå bland de andra grå och sluta galoppera för jag är trött.
Men grått är trist och jag vet, jag vet att om jag slutar galoppera så hinner Det ifatt mig.
Därför flyr jag.
Från Det, från Därifrån, från det Osynliga jag inte behärskar.
Men vart är jag på väg?
Det vet jag inte.
Det enda jag vet är att jag har jävligt bråttom dit
~
Så har det hänt lite andra emotionella saker. Bl.a. den dagen då jag skulle gå o julshoppa med X, och hon kom med hintar om att hon visste något inte jag visste. Och ja,det kan ha med min diagnos jag inte fått än (lol) men jag blev jätterädd och deprimerad av anledningar jag inte vill ta upp.
"gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller fantiserade separationer"
Men jag hade ju såklart missuppfattat alltihop, som jag så ofta gör, även om det vid tillfället gör väldigt ont.
"De känslomässiga problemen leder till svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt"Men,jaja, i vilket fall så ville min älskling att vi skulle förlova oss :) och det skulle vara en hemlighet till på nyår, men de blev ju det icke eftersom jag missuppfattade sakerna och tog reda på vad som pågick på mitt eget sätt.
Ibland vet jag inte varför en sån underbar människa klarar av att hantera mig, men tydligen så går det :P
Älskar dig <3
~
Långt inlägg. Deal with it
Dagens låt: The Bodysnatchers - Ruder then you
Puss&Kram
För det första gumman, GRATTIS för att du kom så långt, och som du sa du fick lite starkare självförtroende.
För det andra: förstår dig helt att du blev lite orolig för dom där hintarna. Vem skulle inte bli det. Jag gillar inte överaskningar heller. Obehagligt och det var mitt fel att du fick veta det så där. Jag sa till Johnny att han skulle be en kompis till dig lura in dig i en affär för att prova ringa själv och sen lura ut din ringstorlek.
Jag blev så glad och så stollt när han berättade vad han tänkte göra. :)
Hoppas du har en bra dag.
Kramisar svärmor ;)
Tack så mycket :) är faktiskt rätt så stolt som kom så långt.
Men det är inte ditt fel att det blev så,det är ingens fel. Däremot så fick hon ju inte reda på min ringstorlek heller för den delen utan vi struntade i det, och jag hade ju ingen aning om det, för just då kunde jag inte koppla det där med ringarna.
Men ja,jag tycker själv också att det var jättegulligt av honom :)
Kramisar från svärdotter :*
