Var på vuxenpsyk för andra gången i mitt liv i fredags.
200 kr kostade det.
" Jag tar det på räkning tack".
Jag fick betala innan. Tänk om jag inte var nöjd med mitt besök? Då är det ju bättre om man betalar efter.. eller?

I alla fall, det var ingen psykolog jag fick prata med, utan en kurator. Men det gick bra ändå. Hon är jättetrevlig och heter Therese.

Vi började då med bedömningssamtal, gick igenom remissen som BUP skickat och lite gamla saker som hänt förut och saker som pågår nu. Jag fick i "läxa" att försöka ta reda på vad jag vill ha hjälp med, vad jag har för problem.

Ja,vad har jag för problem egentligen?
Det är så himla mycket att när jag skall sätta ord på det så går det helt enkelt inte. Orden försvinner. Kanske inte jag behöver hjälp?
Men allting är ju så fel. Det är ju ångesten som är problemet, tror jag. Min ångest som äter upp mig inifrån varje natt. Ångestångestångest.
I vilket fall så skall vi fortsätta bedömningssamtalet, och jag skall börja fylla i ett formulär nästa gång för att se vad jag ger utslag på. Det kommer bli intressant. Min älskling tippar på att jag kommer få utslag på borderline. Det gör nog jag med. Eller bipolär.

Igår kväll hade jag en lite större ångestattack än vad jag brukar ha, så jag försökte leta efter fimpar i mina gamla ciggpaket. Jag hittade ett rakblad och visste inte jag vad jag skulle göra,jag blev som frusen. Har inte skurit mig på nästan ett halvår nu, men suget sitter fortfarande i. Bara lite, tänkte jag. Bara ett litet snitt, för att se hur det känns.
Jag smsade älskling och berättade det för honom, han sa att jag skulle gå ut på min balkong och kasta ut det, kasta ut det dåliga i mitt liv.
Jag blev lite tveksam. Kan man bara kasta ut det,sådär? Bara kasta ut ett beroende?
Älskling pushade mig lite, sa att han skulle bli stolt om jag gjorde det.
Då tog jag en cigarett, och sen kastade jag ut det där rakbladet så långt det gick.
För att han sa att han skulle bli stolt över mig.
Då blev jag stolt över mig själv.