Grattis, Jessica!
Nu oroar du dig över saker igen, antagligen helt i onödan. Fast det vet du ju förstås inte, om det är i onödan eller inte. Men det är ju det faktum att du inte vet som gör att du oroar dig. Så jag oroar mig helt i nödan.

Det är ju så.
Man vet aldrig.

rädslan för att bli övergiven tar över för tusende gången tar över. Den försvinner aldrig.
Aldrig