Har börjat läsa "Känn pulsen slå" av Berny Pålsson, igen.
Men jag får sån ångest varje gång jag läser den, för jag känner igen så jävla mycket.
Just därför kan jag inte lägga undan den.
Kan inte sluta läsa, för den boken sätter ord på hur jag känner. Och det är svårt att beskriva hur jag tänker med ord.


Väntar fortfarande på den där jävla tiden för bedömningssamtal, har ännu inte fått det.
Vet inte vad jag gör snart.
Helvete



Imorgon (måndag) har jag 3 timmar bildlektion, det är alltid najs. Sen skall jag även prova studentmössor med några vänner. Därefter har jag en svenskalektion och direkt efter det åker jag till min söt.
Hoppas kunna ta bort det kletiga, stickande under huden en liten stund då.